Idag lanserades tjänsten Twee-Q som försöker analysera fördelningen män/kvinnor bland en twitteranvändares senaste hundra retweets, och av det jag har sett har genomslaget varit stort. Bakom tjänsten står Crossing Boarders som jag inte vet ett dugg om, eller i alla fall inte visste något om före idag, och Deportivo och Teknograd har skapat kampanjen.
För kampanj är vad det är, där tjänsten bara är ett medel. Mätningen är hur trubbig som helst och det är en barnlek att tänka vidare hur den skulle kunna kunna göras mer komplex och intressant i sig själv (vilka man följer och kanske följs av, vilka man pratar mest med, analys av innehållet i tweetsen osv), men det spelar ingen roll. Om jag ska gissa så tror jag att det fanns några primära mål med detta: att få fler att reflektera över hur de själva agerar, att skapa debatt överhuvudtaget och att öka kännedomen om uppdragsorganisationen. De har sannolikt lyckats rätt bra med alla tre. Well played.
Några saker gör mig ändå lätt förundrad i sammanhanget. Att twitter kastade sig över den bokstavliga mätbarheten och relevansen för att vända, vrida och skjuta ned den var kanske inte så otippat, men jag hade nog trott att fler skulle tänka ett steg till istället för att se den som en tjänst med vetenskaplig noggrannhet. Mer förvånande känns det då att bl a SvD och DN slår upp det på ett sådant sätt på nyhetsplats utifrån ett så förenklat underlag.
Jag heter Hans G Andersson och är programchef på SVT interaktiv. Förutom hyggligt löpande
Pingback: Almedalens mest jämställda politiska twittrare – c’est moi | Anna Troberg
Pingback: Kloutkalas och kukknytardagar i #Almemedalen! « bakjour