Facebook

Jag har hållit på med innehållsdelande av olika slag rätt länge nu. Det handlar i grunden om att själv hålla koll på sådant som intresserar mig och sprida vidare det som jag tror kan intressera andra, precis som jag hittar saker genom andra som gör samma sak. Det har varit via BBS:er/First Class, newsgroups, mejlinglistor, bloggar, diverse communities och forum, Google-grupper, Google Reader, Facebook, Twitter, Buzz (i typ två dagar) och säkert många fler sätt jag inte riktigt minns nu. Och nu är det Google+ också.

Länge var det hyfsat enkelt på så sätt att de flesta kanalerna och platserna var specialiserade på ämnen. Det var nyhetsgruppen för det och det, forumet som diskuterade något annat och mejlinglistan för ytterligare något mer eller mindre obskyrt område. Och så vidare.

Med Facebook och ännu mer Twitter förändrades det, och sammanhanget började bestå av ett mycket bredare och mindre homogent spektrum av människor. Till viss del är det självformande på så sätt att de som följer mig på Twitter vet ungefär vad de får, och uppenbarligen gillar eller åtminstone tolererar det. Men om man som jag sprider högt och lågt, blandar djupt (nåja) med ytligt, och gärna blandar tweets om hur mycket kaffe jag dricker med tankar om hur News of The World-affären kan tänkas påverka medieutvecklingen i UK, då är det inte specialiserat på det gamla sättet längre. Då har allting vänts 180 grader och det är snarare profilen på mig själv som är specialiseringen, såvida jag inte håller mig till ett enda ämne hela tiden (aint gonna happen).

Med Google+ har jag känt att det har nått en brytpunkt, att det har blivit svårare att hinna med att göra det bra och att jag har behövt tänka igenom och organisera om det från grunden igen. Ja, man kan knåpa ihop lösningar som sprider från ett ställe till många andra med automatik, men jag har alltid tyckt att det är rätt värdelöst. Facebook, Twitter och G+, för att ta de aktuella huvudkanalerna, har olika förutsättningar och når inte samma människor. Det finns saker som funkar att skriva precis likadant överallt, men nästan alltid vinner man på att anpassa formuleringarna. Allt innehåll passar inte heller på alla ställen, och det finns tekniska komplikationer för den som vill autoposta (”Visa 86 inlägg till från twitter” på FB, anyone?).

För att till slut komma till den konkreta saken, efter att ha klurat en hel del så tänker mig nu en setup som ser ut som följer. Vi får se hur det fungerar i praktiken, det kan säkert behöva justeras framöver. Here goes:

På Facebook, Twitter (@hans_g) och Google+ (här, i väntan på riktig vanity-URL) postar jag saker manuellt via mina personliga konton. Vad som går till respektive ställe avgör jag från gång till gång, och speciellt på Twitter blir det mer än vad som kommer att finnas på bloggen. Minst lär det bli på Facebook, med G+ någonstans däremellan.

Bloggen, dvs här, får fungera som ett nav. Här finns framför allt kategorierna Självskrivet och Noterat, där den första är egna utläggningar/rants och den andra är uppsnappade saker med kommentarer av varierande längd. Noterat-sakerna blir sådant som jag av någon anledning tycker förtjänar en egen post.

Det som postas i bloggen kan man förutom att läsa rätt upp och ned naturligtvis också följa via RSS (för allting eller separat för enskilda kategorier: Noterat-RSS resp Självskrivet-RSS). Feederna är kompletta och inga snålvarianter.

Utöver RSS testar jag också ett speciellt twitterkonto (@mediasplatter) och en FB-sida (som finns här). Där kommer allt från bloggen, och enbart det, för den som vill ha det på det sättet.

Jag har tidigare delat mycket i Google Reader via Shared items, men det låter jag nog vila ett tag.

Taggat som: Facebook, Google, Google Reader, RSS, Twitter

{ 0 kommentarer }