Facebook

A Dubai gym’s promotional campaign that used an image of a Nazi concentration camp has ignited a firestorm of criticism.

The picture shows train tracks leading to Auschwitz, where millions of Jews were murdered, along with the words ”Kiss your calories goodbye.” The tasteless ad was one in a series of 10 photos posted on Facebook.

via Dubai gym uses photo of Nazi death camp Auschwitz to promote weight loss  – NY Daily News

Det är knappt man undrar om detta kan vara sant, så vansinnigt är det. Men sedan finns det faktiskt ett antal olika källor, så det förefaller faktiskt ha hänt. Mållös.

Men… Det luktar inte så lite PR-stunt över alltihop. Massivt genomslag, snabb ursäkt och bortplockande av bilderna, ångerfullhet och nu känner alla till det här gymmet. Cynismen lever.

{ 0 kommentarer }

”Google and Facebook would have you believe that you’re a mirror,” he said, ”but in fact, we’re more like diamonds.” – multi-faceted. It was an appeal reminiscent of the one he gave at SXSW earlier this year, but it hit harder. Google Plus has since arrived, and Poole says it’s even worse than Facebook for the future of online identity.

via 4chan’s Chris Poole: Facebook & Google Are Doing It Wrong.

RWW kör summeringar och återpubliceringar av viktiga saker under året, som den här artikeln jag inte sett tidigare. Det är Chris ”moot” Poole som pratar om våra olika behov av identiteter på nätet. Prismatiskt snarare än svartvitt, och ”It’s not who you share with, it’s who you share as”.

Helt enig.

{ 0 kommentarer }

The idea behind Tweek.tv is simple: The site pulls in Facebook data to recommend things to watch online. However, Duee told me Tweek isn’t trying to compete with social discovery apps like Showyou that simply ingest any video posted by your Facebook friends. Instead, it concentrates on movies and TV shows as well as professional web-only content. “60 percent of all likes on Facebook are for movies and TV shows,” Duee told me.

via Tweek.tv wants to be your social TV guide — Online Video News

Verkar hyggligt intressant, på papperet åtminstone. Å andra sidan har ju sådant som Miso inte direkt lyft.

{ 0 kommentarer }

Beslutet var väntat och rimligt för inlägg publicerade av privatpersoner för en begränsad krets av vänner. Frågan är om JK skulle göra en annan bedömning om det rörde sig om en Facebooksida som tillhandahåller allmänna nyheter för en mycket stor krets människor?

via Inlägg på Facebook inte grundlagsskyddat | Medievärlden

I sista meningen sätter Axel Andén fingret på den riktigt intressanta frågan för sådana som sysslar med mer officiell publicering på Facebook etc.

{ 0 kommentarer }

One of my favorite moments in Franz Kafka’s The Trial is shortly after the protagonist Josef K is placed under arrest for an unnamed offense. The men notifying him of his arrest don’t cuff him or take him to jail. They just tell him proceedings are underway and that he’ll learn everything in due course.

The only thing K can think to do is present the men his identity papers, but all he can find to show them is his bicycle license: “If this is a farce, he was going to play along.”

That’s what Google’s identity policy for Google+ has felt like over the last weeks: a farce. It has been genuinely Kafkaesque, in the proper darkly comedic sense of the term. (Kafka’s true heir in our times is probably Curb Your Enthusiasm’s Larry David.)

via Google+ Punts on Kafkaesque Name Policy | Epicenter | Wired.com

Tim Carmody på Wired har skrivit en av de bättre texter jag har sett angående Googles namnpolicy. Han börjar med att samla ihop diverse åsikter och synpunkter från andra (som EFF, forskare, journalister m fl) och övergår sedan till resonerande kring saken. Bland annat pratar han om begreppet ”polynymy”, dvs i princip att låta en användare själv välja grad av anonymitet med hjälp av olika användarnamn beroende på sammanhang. I mitt tycke låter det som en mycket bra väg att gå för Google.

{ 0 kommentarer }

Facebook and Twitter have created a generation obsessed with themselves, who have short attention spans and a childlike desire for constant feedback on their lives, a top scientist believes.

via Facebook and Twitter creating vain generation of self-obsessed people | Mail Online

Den här dök upp häromdagen och har blivit småhånad här och där har jag sett. Och visst, det finns en del banaliteter i vad forskaren säger och som visar på lite mindre insikt i ämnet first hand, men här finns goda poänger också.

Framför allt tycker jag det gäller ”instant gratification”-delen. Enkelheten att med ett enda klick lämna positiv feedback (Like, RT, +1 osv) har gjort att man också förväntar sig att få det. Att skriva en status på FB som ingen tycker är värd att reagera på är onekligen tråkigare än att ha många som gillar den, och den som påstår något annat har jag svårt att tro på. Artikeln pratar dock om ”a vain generation of self-obsessed people”, men av det jag ser handlar mer om generations snarare än en enda utpekad. Då tror jag mer på en uppdelning i användare och icke-användare.

Det man också kan diskutera är möjligen hönan och ägget, alltså om Facebook, Twitter et al har skapat det här beteendet eller om de tjänsterna skapades (och lyckades) för att beteendet/behovet redan fanns.

{ 2 kommentarer }

Jag har hållit på med innehållsdelande av olika slag rätt länge nu. Det handlar i grunden om att själv hålla koll på sådant som intresserar mig och sprida vidare det som jag tror kan intressera andra, precis som jag hittar saker genom andra som gör samma sak. Det har varit via BBS:er/First Class, newsgroups, mejlinglistor, bloggar, diverse communities och forum, Google-grupper, Google Reader, Facebook, Twitter, Buzz (i typ två dagar) och säkert många fler sätt jag inte riktigt minns nu. Och nu är det Google+ också.

Länge var det hyfsat enkelt på så sätt att de flesta kanalerna och platserna var specialiserade på ämnen. Det var nyhetsgruppen för det och det, forumet som diskuterade något annat och mejlinglistan för ytterligare något mer eller mindre obskyrt område. Och så vidare.

Med Facebook och ännu mer Twitter förändrades det, och sammanhanget började bestå av ett mycket bredare och mindre homogent spektrum av människor. Till viss del är det självformande på så sätt att de som följer mig på Twitter vet ungefär vad de får, och uppenbarligen gillar eller åtminstone tolererar det. Men om man som jag sprider högt och lågt, blandar djupt (nåja) med ytligt, och gärna blandar tweets om hur mycket kaffe jag dricker med tankar om hur News of The World-affären kan tänkas påverka medieutvecklingen i UK, då är det inte specialiserat på det gamla sättet längre. Då har allting vänts 180 grader och det är snarare profilen på mig själv som är specialiseringen, såvida jag inte håller mig till ett enda ämne hela tiden (aint gonna happen).

Med Google+ har jag känt att det har nått en brytpunkt, att det har blivit svårare att hinna med att göra det bra och att jag har behövt tänka igenom och organisera om det från grunden igen. Ja, man kan knåpa ihop lösningar som sprider från ett ställe till många andra med automatik, men jag har alltid tyckt att det är rätt värdelöst. Facebook, Twitter och G+, för att ta de aktuella huvudkanalerna, har olika förutsättningar och når inte samma människor. Det finns saker som funkar att skriva precis likadant överallt, men nästan alltid vinner man på att anpassa formuleringarna. Allt innehåll passar inte heller på alla ställen, och det finns tekniska komplikationer för den som vill autoposta (”Visa 86 inlägg till från twitter” på FB, anyone?).

För att till slut komma till den konkreta saken, efter att ha klurat en hel del så tänker mig nu en setup som ser ut som följer. Vi får se hur det fungerar i praktiken, det kan säkert behöva justeras framöver. Here goes:

På Facebook, Twitter (@hans_g) och Google+ (här, i väntan på riktig vanity-URL) postar jag saker manuellt via mina personliga konton. Vad som går till respektive ställe avgör jag från gång till gång, och speciellt på Twitter blir det mer än vad som kommer att finnas på bloggen. Minst lär det bli på Facebook, med G+ någonstans däremellan.

Bloggen, dvs här, får fungera som ett nav. Här finns framför allt kategorierna Självskrivet och Noterat, där den första är egna utläggningar/rants och den andra är uppsnappade saker med kommentarer av varierande längd. Noterat-sakerna blir sådant som jag av någon anledning tycker förtjänar en egen post.

Det som postas i bloggen kan man förutom att läsa rätt upp och ned naturligtvis också följa via RSS (för allting eller separat för enskilda kategorier: Noterat-RSS resp Självskrivet-RSS). Feederna är kompletta och inga snålvarianter.

Utöver RSS testar jag också ett speciellt twitterkonto (@mediasplatter) och en FB-sida (som finns här). Där kommer allt från bloggen, och enbart det, för den som vill ha det på det sättet.

Jag har tidigare delat mycket i Google Reader via Shared items, men det låter jag nog vila ett tag.

{ 0 kommentarer }

I don’t think that they are evil. Except maybe in the way that institutions that are wilfully blind to their responsibilities. But I had this conversation that really stuck with me with a Google engineer. He said: ”Yeah, we’re not evil but if we wanted to be, boy we could be.” It’s an incredible amount of trust to place in an institution, and they have all the tools at their disposal to do some quite creepy and concerning things.

New Statesman – Are you trapped in a Filter Bubble?

New Statesman har intervjuat Eli Pariser som skrivit The Filter Bubble, och det finns massor av intressanta frågor och poänger framför allt kring personalisering och integritet här. T ex var det nytt för mig att Facebook premierar vänner med liknande politiska åsikter i vad som visas som toppnyheter. En annan intressant sak är resonemanget kring hur 2000-talets media ska bli lika bra som det bästa från tidigare århundraden. Nej, det är inte självklart att det är så redan.

{ 0 kommentarer }

Scores By Company

American Customer Satisfaction Index listar tydligen nätcommunities (etc) som Facebook, MySpace, YouTube m fl numera. Det går dock rejält dåligt för de flesta, t ex Facebook och MySpace harvar i den absoluta botten tillsammans med framför allt ett antal flygbolag.

Sådana företag som Amazon, Netflix och Apple är i andra änden av skalan, bland topp 20. Google klarar sig också relativt bra.

{ 0 kommentarer }

Facebook video calling

Facebook släppte nyss videochattfunktionen i samarbete med Skype. Första snabba testet kan sammanfattas med ”busenkelt och pixligt”. PiP-bilden för att se sig själv är väldigt liten, och det verkar inte finnas någon visuell indikation i chattlistan vilka som har kamera eller inte, men det är detaljer.

Zuckerberg försökte få det att låta som att detta är revolutionerande tekniskt och det är det väl inte direkt. gTalk anyone? Men det är inte det som är viktigt här, det är att det är superenkelt att komma igång och att det finns en användarbas på nu 750 miljoner som kommer att fatta direkt hur det funkar.

{ 0 kommentarer }

Som på dumpen ovan såg det ut på Facebook när jag kollade imorse. Till höger om vanliga flödet finns nu en sorts realtidsfeed där till synes allt som mina vänner gör syns: likes, kommentarer, statusar, eventdeltagande osv. Det förefaller vara bara vänner som inte är dolda som syns där. När man klickar på dem där får man upp en overlay-ruta där man ser allt kring just den händelsen, så här:

I vanliga stora feeden har jag nu bara Toppnyheter, och möjligheten att välja Senaste är borta. En snabb fråga på Twitter gav till svar att ingen annan hade sett detta ännu, så jag gissar att FB kör någon sorts mindre test. Om det är just bara ett test eller om det är början på en full implementering återstår att se.

Jag är spontant inte helt såld på detta. Framför allt vill jag absolut inte ha enbart Toppnyheter i stora flödet, det är för segt för mig, och med många aktiva vänner kommer det att gå (för) snabbt i det högra flödet. Känslan är dock att det inte är riktigt färdigt och filat på, utan mer av prototyp. Men vem vet, om jag får ha kvar det ett tag till kanske jag ändrar mig.

Uppdatering 1 juli: Nej Facebook, så här vill jag absolut inte ha det. Att bara ha Toppnyheter suger big time.

Uppdatering igen: Och NU upptäckte jag att bl a Mashable skrivit om det för ett tag sedan. Dock gör det inte eländet bättre.

{ 2 kommentarer }