Under OS-invigningen gick twitterflödet plötsligt i taket åt att en man på hedersläktaren föreföll heila när tyska truppen marscherade in. Med vänster arm, men ändå. Först sades det att det skulle ha varit förbundspresidenten Joachim Gauck. Han är bl a en känd medborgarrättskämpe från det forna DDR, så för att uttrycka sig milt verkade det mindre troligt att han skulle göra en sådan sak. Sedan kom det fram via tyska tweets att det nog var den tyske IOK-delegaten Walther Tröger, och t o m nyhetssajter började tydligen skriva om ”mannen som heilade”.
Ungefär där började jag bli nyfiken på allvar. Bara tanken på att en IOK-delegat, oavsett från vilket land, skulle ställa sig upp och begå politiskt självmord på det sättet under en OS-invigning är så bisarr att det inte går att tro på utan att gräva i det. Det tog mig sedan kanske tio minuter (jag är osäker, men något sådant) att få fram diverse information om Tröger. Det enklaste var förstås officiella fakta om alla hans poster genom åren och sådant som var han bor, när han är född, civilstånd osv. Jag hittade också en del tal han hållit, inte sällan i handikappidrottssammanhang. Det visade sig att han varit delegat för just handikappidrott sedan 1985, och tankarna gick då åt hållet att han kanske har problem med rörligheten. Kanske förlamning, skada (tänk Bob Dole) eller helt enkelt hans ålder eftersom han är född 1929. Något sådant hittade jag dock inte.
Sedan såg jag något som väckte intresset. Det visade sig att Tröger var borgmästare i OS-byn i München 1972. Där deltog han i förhandlingarna med gisslantagarna, och han sades t o m ha varit inne hos gisslan och fått prata med dem. Han erbjöd också sig själv i utbyte mot gisslan. Lite ytterligare letande och jag hittade fler källor på de uppgifterna. För mig var saken klar vid det laget. Det går naturligtvis inte att med total säkerhet veta hur det ligger till, folk gör som bekant märkliga saker ibland, men all underbyggd rimlighet säger att ett medvetet heilande var helt osannolikt oavsett hur det såg ut. Kort sagt, han vinkade lite märkligt men han vinkade. Jag postade vad jag hade hittat, plus lite till:
Walther Tröger var borgmästare i OS-byn i München 1972. Han erbjöd sig själv i utbyte mot den israeliska gisslan.
— Hans G Andersson (@hans_g) July 27, 2012
Så det verkar kanske mindre troligt att han heilade medvetet på OS-invigningen idag,
— Hans G Andersson (@hans_g) July 27, 2012
Alla är journalister.
— Hans G Andersson (@hans_g) July 27, 2012
En sak till om Tröger btw: han är 83 och har varit delegat för handikappidrotten sedan 1985. Går säkert att kolla om han har rörelseproblem.
— Hans G Andersson (@hans_g) July 27, 2012
Det här ”skriv först och researcha sedan” är inget vidare faktiskt.
— Hans G Andersson (@hans_g) July 27, 2012
När jag nu skriver den här texten (klockan tre på natten, jag misstänker att jag inte orkar skriva färdigt nu) så ser jag att det på twitter fortfarande sprids ungefär ”här är mannen som heilade” och varianter på det. Det finns något klart problematiskt i att skriva och i en del fall formellt publicera saker uppenbarligen utan någon research alls, eller möjligen med intentionen att researcha efteråt. Övertyga mig gärna om motsatsen, men jag kan inte låta bli att tänka att det görs för att blåsa upp något för spekulationens och sensationens egen skull. Grundsyftet vill jag låta vara osagt, men uppmärksamhet och trafik är två ord som dyker upp i huvudet.
Jag tycker faktiskt att man kan kräva ett snabbt researchjobb innan man tar en sådan här sak vidare och eldar på den. Processjournalistik javisst, men i den ingår att vara skeptisk och att ställa sig frågan ”är det rimligt?”. Man kan skriva ändå sedan, t ex att många reagerade på vad de såg men samtidigt ge en kontext och berätta hur det sannolikt ligger till. Det är människor det handlar om, både läsarna och förstås huvudpersonen själv. Lite mer hederlighet, bitte.
Vad jag fick fram var inte svårt och tog inte lång tid, och det var enbart via ett gäng googlingar. Vi har idag bättre verktyg för att skaffa oss större förståelse än vad vi någonsin haft tidigare, så använd då de verktygen. Det sorgliga är att jag tror att sådant här kommer att ske idag också, och imorgon, om något annat. Nåväl, nu ska jag kliva ned från den här höga hästen och gå ut och ta en kaffe (ja, det är förmiddag nu och jag orkade mycket riktigt inte skriva färdigt allt i natt).
Jag heter Hans G Andersson och är programchef på SVT interaktiv. Förutom hyggligt löpande 