Arkitektur

Jag och Mattias Joklint hade en idé om att SJ:s X2000-tåg skulle göra sig bra som skyskrapa, så vi testade genom ett fotomontage. Det var sedan med på en konceptutställning i Göteborg. Minns inte exakt när det var, men det bör ha varit runt 1997.

{ 0 kommentarer }

Tehus är ju en stor grej i japansk kultur och tradition, och i Central Glass-tävlingen 1994 var det tema tehus. Mitt upplägg var att blomman inuti relaterar till tehuset på samma sätt som tehuset relaterar till trädgården som omger det. På sitt sätt en matematisk ekvation, där skala är centralt. Mitt tehus var alltså dynamiskt och ändrade sitt uttryck över dygnet. Det öppnade upp och blommade när solens strålar träffade det, och slöt sig igen vid solnedgång.

{ 0 kommentarer }

Bidrag till japansk tävling runt 1993. Jag kallade det för The abolition of conformity – architecture and other music, och det handlade om att skapa dynamik och nytt liv i monotona och stela kontorsbyggnader genom att låta olika typer av membran löpa genom dem. Membranen påverkades av sådant som vind, ljud, människors rörelser och aktiviteter mm, och förband byggnadens olika volymer. En påverkan av membranet någonstans fortplantades alltså vidare ut till andra delar.

  • The membrane is a rhythm transporting the motions of the wind.
  • The membrane pentrates the thin shell, intersecting the building.
  • The membrane transforms the building into landscapes consisting of activities, borders, references and movement.
  • The membrane changes the definition of beauty from object to action and events.
  • The membrane is an ever-changing trace of action.
  • The membrane charges the air with activity and reflection.
  • The membrane is a melodical connection of independent spaces.
  • The membrane abolishes the self-destructing conformity.

{ 0 kommentarer }

Det här var med i Central Glass-tävlingen i Japan 1993. Millennieskiftet kunde börja anas på den tiden, och tävlingen gick ut på att definiera ett museum för 1900-talet. Min idé gick ut på att man pajade kontexten för ett objekt bara genom att flytta det, och jag jobbade därför med VR och holografi för ett virtuellt museum (GMR – Global Memory Resource). Allt skulle finnas kvar på originalplatserna jorden runt, men man skulle ändå kunna uppleva det samlat genom deras virtuella avbildningar. Dels på ett huvudmuseum, och dels på mindre filialer i fallande skala ända in i hemmen (LMU – Local Memory Unit). I princip ett virtuellt world wide web alltså.

Sedan finns det massor av mer eller mindre pretentiös symbolik inbakat i byggnaderna, som t ex proportionerna 1:4:9 (som alla Kubrick-fans känner igen från monoliten i 2001).

{ 0 kommentarer }