“Think of it like a smart rifle. You have a smart car; you got a smartphone; well, now we have a smart rifle,” company President Jason Schauble told NPR.
Om det går att göra så kommer någon att göra det, så nu har någon gjort ett PGF – Precision Guided Firearm. Man kan träffa utan att kunna skjuta och man kan dela sitt skott till Facebook. Precis vad världen behövde.
Häromdagen ögnade jag igenom Expressen raketökar mobilt på Dagens Media, och slogs återigen av hur meningslösa de listningarna är på totalen. Det är ju roligt för Expressen att deras mobilsajt ökar men Kia Index-listan för mobilt borde verkligen återspegla mobilanvändning snarare än mobilsajter, för det är som bekant två olika saker. Mobilsajter betyder där en dedikerad sajt à la m.domän.se eller mobil.domän.se, och här finns inte responsiva sajter eller appar (som har en egen lista) med. Mobila listan är en lista över de som valt att göra på ett sätt, och inte så mycket mer. Det är också problematiskt att det görs sådana här ”vatten är vått”-undersökningar med det underlaget.
Dessutom läser mediamänniskor de här listorna och siffrorna som fan läser bibeln lite för ofta, och tolkar och utelämnar på det sätt som bäst passar deras syften och får just deras verksamhet att framstå i så bra dager som möjligt. Senaste exemplet är bråket mellan GP och GT om vem som är störst i mobilen eller har största mobilsajten (hej semantik) i västsverige, vilket beskrivs här av en av parterna i målet (som förvisso gör det bra). Lite mer ärlighet och resonerande attityd skulle gynna hela branschen och ta oss närmare vettiga standarder och konstruktiv nomenklaturutveckling oavsett var vi jobbar. Sådant vi kan ha nytta av och inte bara använda som retoriska slagträn att slå konkurrenter i huvudet med. Förresten lär svaret på vem som är störst mobilt i väst vara Aftonbladet hur man än räknar. Ola Henriksson på SvD formulerade det ypperligt väl här nedan, även om jag antar att han syftade på andra aktörer än AB.
Först DN och SvD och nu GP och GT. Bra att vi bråkar om storleken när det finns bulldozrar utanför som kan ta hela sandlådan i en skopa.
Annars är vi nog i en övergångsperiod nu, en period när det formuleras andra frågor än ovan. Är en smartphone mobil när man inte är på språng, är en platta mobil för att man håller den i handen och är en laptop mobil när man sitter på ett kafé? Vad medför de svaren och vilka sådana frågor är överhuvudtaget relevanta och spelar någon roll? Jag ser gärna mer av sådana gemensamma diskussioner och mindre av digitalt upplagetjafs.
The results were, in many cases, predictable and depressing. For every sentence referencing women, 3.2 sentences referenced men, or a total of around 29,700 versus 6,200. After determining the thousand most common words used in these sentences, he subtracted things like proper nouns, weighted the numbers to compensate for the larger number of male sentences, and found the 50 that were most disproportionately associated with a gender. For men, that included largely sports or political words: ”male” sentences got 61 mentions of ”governor,” for example, compared to 2 mentions for ”female” ones. ”Baseball,” ”teammates,” ”bank,” ”economy,” and ”political” also skewed heavily male.
Det vore klart intressant att se detta gjort i Sverige också. Skulle ett motsvarande utfall här bli generellt bättre, och vilken nyhetssajt skulle i så fall klara sig bäst? Eller suger vi också?
”I’m glad that it happened, but I’m not convinced that all of the people who were implicated were guilty. I wanted the chance to work on an operation like this and have it go in a different direction.”
Det här är på samma gång den bästa, värsta och mest intressanta läsningen jag sett på ett tag. Dels förstås för att det är en mer ingående berättelse om hur och varför Steubenville-hemskheterna rullades upp, men ännu mer för att texten ställer så många frågor och väcker så många funderingar kring nätaktivism och hur den kan användas för goda syften och hur den samtidigt balanserar på gränsen till att bli en mobb. Det felaktiga Reddit-utpekandet av gärningsmän i Boston är naturligtvis det tydligaste exemplet på det på senare tid.
Jag nominerade Bakjour som Årets förnyare i Stora journalistpriset idag. För visa mig vem som ägnar sig åt mediekritik på samma nivå som t ex här, här och nu senast i den här uppvisningen, och visa mig vem som gör det med sådan språklig ekvilibrism och med formen som metod. Att hysa en förhoppning om att priset faktiskt går till dessa anonyma bevakningsbandriljärer är sannolikt fåfängt, även om det vore lika välförtjänt som YouTube-listor, hashtags och tweets.
“Propulsion,” the nine-year-old says as he leads his dad through the gates of the U.S. Space and Rocket Center in Huntsville, Alabama. “I just want to see the propulsion stuff.”
Snart ett år gammal artikel, men oemotståndligt fascinerande om tonåringen som byggde en egen kärnreaktor. Fundera också ett ögonblick på hur begåvning kan bejakas, tas om hand och utvecklas både i en skolmiljö och utanför den.
Polaroid will use the 2013 Consumer Electronics Show (CES) as a platform to announce its plans for a series of experiential retail stores where consumers can quickly and easily liberate their favorite images from the confines of their digital devices and turn them into museum-quality art. Polaroid Fotobar stores will be the first of their kind retail destinations designed to capitalize on the meteoric rise in people taking pictures. These cool, hip, experiential stores will make the process of turning peoples’ best pictures into cherished pieces of art both rewarding and fun.
It has been four long winters since the federal government, in the hulking, shaven-skulled, Alien Nation-esque form of then-Treasury Secretary Hank Paulson, committed $700 billion in taxpayer money to rescue Wall Street from its own chicanery and greed. To listen to the bankers and their allies in Washington tell it, you’d think the bailout was the best thing to hit the American economy since the invention of the assembly line. Not only did it prevent another Great Depression, we’ve been told, but the money has all been paid back, and the government even made a profit. No harm, no foul – right?
Matt Taibi är i mitt tycke numera den främste på gräva i och beskriva hur saker och ting verkligen gått till bakom kulisserna och de fagra orden, som t ex i Griftopia. Här berättar han om när Wall Street-bankerna räddades senaste gången, och det är ruggig läsning och blodtryckshöjande i nivå med Inside Job.
Jag heter Hans G Andersson och är programchef på SVT interaktiv. Förutom hyggligt löpande noteringar om saker jag hittar så skriver jag här när jag har något att säga, men twittrar mer frekvent som @hans_g. Bloggen är helt personlig och ibland t o m privat, men jobb och andra intressen har förstås en tendens att flyta ihop.
Det betyder i korthet att du får dela och remixa innehållet här på villkor att du ger mig cred och länkar tillbaka hit, samt att det du i så fall gör distribueras under samma eller liknande licens.